Poesi och visor är inte saker man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en /Puh

En dikt är nog som en bild på nåt sätt.. och en bild är som en känsla.. jag är säker på att man kan måla en känsla med färger (alldeles säkert också i svartvitt). Det finns bilder från mitt förflutna som gjuter olika känslor i mig, positiva som negativa. Jag har en speciell drömlik bild, en äng bakom skog med en häst springandes där nånstans.. Jag har flera kompisar med tatueringar på häftiga saker, kanske jag lät mig inspireras av denna sagobild till min egen, en bevingad häst över skuldrorna. (känner in) - Jo, det gjorde jag nog..

Jag har länge lagt märke till överraskande känsloreaktioner som har fått mig att fastna i träsket i flera veckor utan att fatta vad som slog mig.. (ett godståg skulle varit min närmaste gissning).. men det var inget tåg, det var bara en inlärd reaktion under en si så där, 15-20 år.. Hjärnan har blott ett ögonblick på sig att bestämma hur den ska reagera, och "15 års reaktionen" körde denna gång, tyvärr, ett godståg! medan lättnaden och förbiseendet måste kört en fiat..

Igår satt jag och läste om artister och deras tankar om livet.. tänk att de är så vanliga på nåt sätt.. de har inte så mycket att bevisa blev min slutsats, de flesta är ödmjuka och behöver sin kreativitet som verkligen inte stimuleras av att se ner på, tänka eller behandla något eller någon i omgivningen negativt, i onödan.. Laleh tex, hon sa att när hon skriver musik, vilket hon gör jäkla bra, så tänker hon uppskatta allt hon gör.. Om hon inte kan uppskatta det trista ”detalj-arbetet" kring dem så kan hon inte uppskatta nåt överhuvudtaget.. Hon sa också att vissa saker kan man bara finna på egen hand, genom att utmana sitt inre tvivel och sin inre osäkerhet mm. och det är värt det x10.

Rickard Wolf tyckte att "knarkarmänniskor" inte funkar om det är bättre man vill må.. säkert är det bra att umgås men inte missbruka sällskap.. budskapet skulle jag säga att är:  våga stå på egna ben och även om man kan finna njutning/trygghet i andras sällskap så är det inget man blir lycklig av i längden, om det görs i för stora mängder..

Det naturliga valet i mitt nästa liv är då nog att bli artist och jag tror inte det går att få en mer naturlig människa än en bipolär sådan.. Kanske framgångsrika artister  har "15 års-reaktioner de med", fast i mer positiv riktning.. så vad fan är skillnaden egentligen?? Jo att en bipolär människa är de människor som faktiskt överlever en kollision med ett godståg varje dag..

/My/