9 feb

Medan man funderar på vad man ska göra kan man slå sig ner och sjunga en visa /Puh


När jag är neråt så försöker jag hitta orsaker och anledningar. Och om man gör si så kanske det blir så? Men ibland vet jag faktiskt inte. Det är som att kroppen styr på egen hand. Vad jag gör eller vad som händer verkar inte spela så stor roll. Ibland är det svårt att säga om en medicin hjälper eller stjälper. Tänk om det vore enkelt. Om man gör så så blir det så...

Kausalt. Deterministiskt. Ibland undrar jag om det går att hitta en enkel väg ur svängningarna. Då menar jag både upp och ner. För de verkar vara så sammankopplade. Jag kan nog inte behålla endast den ena. Eller kan jag det? Det vare fantastiskt att få vara hypoman hela tiden. Utan depressiva inslag. Det vore någonting. Men kan jag tro på det? Upp och inte ner.

När jag, som igår, tappar styrfarten och viljan. När jag fylls med oro och ångest. Då kommer också tvivel och ånger. Jag tvivlar på att jag någonsin skall klara av att ta mig för något igen. Varendaste lilla ting. Jag är slut. Finito. Borta. Under isen. Ingenting. Bara luft. Ett skal utan innehåll. Som en mumie. Jag klarar ingenting. Det är ingen idé. Med någonting.

Men idag är det lite bättre om än väldigt sömnigt.

Vad fan ska jag göra???!!!


/My/



~KOMMENTERA~


Namn?
Kom ihåg mig?

E-postadress (visas ej)

Blogg?

Vad har du att säga?

Trackback
RSS 2.0