Gå in på youtube och titta på "Madness in fast lane" den fulla versionen (49 min), såå himla läskigt! Man får en tankeställare, kommer nog drömma om de natt, yssa...

Idag har varit en bra dag, jobbat med Jeanette (lika skoj som alltid) och va sedan på functional step direkt efter jobbet. Härlig dusch, kvällsmat o sedan den märkliga dokumentären. Sitter nu med en kopp te och begrundar det jag sett...

Det är så mycket som man inte kan förklara, så mycket som man inte har någon kontroll över, så mycket som förundrar en, så mycket som överraskar en. Man kan tro eller ha en uppfattning om saker och ting men det betyder inte att det stämmer alls. Att ha förutfattade meningar tror jag att alla människor har, man tycker si eller så fast egentligen som är sanningen någon helt annan. Man kan tro att man är på ett sätt, men jag tror på att man är som andra uppfattar en- vilket inte alltid stämmer överrens med sin egen tro. Självklart så kan man inte bara lyssna på andras åsikter, men om man har ett öppet sinne tror jag att man kan utvecklas såå mycket mer om man tar in omgivningen mer, och inte lever i en lite blå bubbla. För när den bubblan smäller rasar hela ens värld. Att ta saker/människor för givet är också som att leva i en bubbla- man vet Aldrig när det spricker. Att leva i nuet är så fruktansvärt viktigt, ta vara på den tid man har! Nu menar inte jag att man ska flänga runt dag ut och dag in och göra massa "spännande" saker, utan att verkligen njuta av att inte göra någonting när man har chansen, att njuta av att få svettas då man tränar, att njuta av att arbeta, att njuta av god mat och dryck, njuta av fint sällskap (människor som djur eller tystnaden), njuta av att man faktiskt fått äran att få vandra på jorden! Varför är just Jag Jag? Vad vill jag åtstadkomma med mitt liv Just Nu, just Idag? Vad vill jag få ut av vad dagen har att erbjuda? Att se en mening med det som händer runtomkring en, trots att man fakiskt inte alltid förstår varför saker och ting händer. Jag tror på att allt som händer har en mening, en mening med just oss- att vi ska få utvecklas som människor. Att tycka och tänka saker om andra är väldigt lätt, inte träffat någon som aldrig har en åsikt om en annan människa, det är något som jag ska jobba på- att tänka mer på Mig och inte lägga så himla mycket energi på andra. Det tycker jag är så svårt bara, det faller sig liksom naturligt att ställa upp- för när man väl släpper på det reagerar människor, och oftast inte så positivt faktiskt. Man är "inte sig själv" eller "egoistiskt" bara för att man fokuserar mer på sig själv. Nu menar jag inte att jag ska stå framför spegeln som styvmodern i Snövit och fråga "vem vackrast i världen är?", utan mer på djupet inom mig. Jag tror att genom att känna sig själv såpass mycket så kan man hjälpa andra väldigt mycket mer. Man får en annan sorts energi, så att man har ork att ställa upp då andra har problem! Att kunna säga ordet "nej" är ibland det svåraste som finns, att säga "stopp" eller "detta godtar inte jag" är inte heller lätt. Men genom att jobba på det kommer man nog mycket längre i livet och blir genom det lyckligare. Ett ex är att man alltid säger "ja jag kan jobba" då arbetet ringer och behöver folk, trots att man jobbat två veckor i rad. Istället kan man säga "jag ringer upp strax", tänker på det i några minuter, låter det sjunka in och ringer sedan tillbaka och säger det man bestämt sig för. Visst låter det lätt? Men det är inte alltid det vet jag. Det är det jag vill få fram- när man lär sig om sig själv, sina begränsningar, så kommer man bli en mer harmonisk människa, och mycket har att göra med att kunna sätta gränser- för andra och för sig själv. Oj vad jag pladdrar känner jag, men ibland måste tankarna få komma ner..

This flower needs somwhere to go
No room to grow
On these dusty roads
I got two tickets and a dream
8:15 I will save you a seat

/My/